fredag 1 november 2013

Jag är fortfarande emot tv-avgiften

Debatten om tv-avgiftens vara eller icke-vara fortsätter. I SvD Näringsliv försvarar SVT:s vd Eva Hamilton nämnda avgift. Resonemanget är ungefär, att om färre och färre har "traditionella" tv-apparater, och fler och fler tittar på tv i t.ex. datorer eller mobiltelefoner, vore det orättvist om bara dem med traditionella tv-apparater skulle vara med och finansiera tv-verksamheten.

Jag håller med om att det är något godtyckligt i att knyta tv-avgiften till innehav av just traditionella tv-apparater. Men det är något godtyckligt i att knyta tv-avgiften till någon typ av apparat. Antingen är SvT:s utbud något som gynnar bara dem som tar del av det - och då borde det bli någon form av betalkanal, med frivillig finansiering. Eller så gynnar det alla i samhället - och då borde rimligtvis alla vara med och betala för det, genom någon form av skattefinansiering. Utformningen av en sådan skattefinansiering kan diskuteras. Skall man införa en särskild tv-skatt, skild från alla andra skatter? Skulle denna i så fall utgöra en fast summa, ungefär som tv-avgiften är i dag? Eller skulle kanske staten anslå en viss summa till SvT varje år, direkt från statskassan?

Hamilton kritiserar tanken på en "öronmärkt" tv-skatt, och pekar på Finland som ett varnande exempel:

Systemet ifrågasattes redan efter två månader. Även en öronmärkt skatt räknas som skattepengar som måste slåss om reformutrymmet med äldrevård, skola och sjukvård.

Som svar på detta skulle jag säga, att Sveriges Television - och övriga public service-företag - i detta scenario inte skulle befinna sig i någon värre sits än många andra verksamheter i samhället. Ekonomi handlar om att hushålla med begränsade resurser - och det finns aldrig några garantier för att någon annan verksamhet i morgon inte kan vara i större behov av pengar. Detta gäller ju redan i dag många sådana verksamheter som är av betydelse för opinionsbildning och idédebatt - som skolor, universitet, bibliotek och olika kulturinstitutioner - där det skulle kunna föreligga en risk för otillbörlig politisk styrning.

Slutligen skall jag tillägga att jag inte riktigt vet exakt hur det finska systemet för finansiering av public service är uppbyggt. Jag får kanske återkomma när jag har läst in mig mer på förhållandena i vårt östra grannland.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar