lördag 11 oktober 2014

Om vinster - i välfärden och annorstädes

Frågan om vinster inom skola, vård och omsorg har diskuterats mycket den senaste tiden. För Vänsterpartiet har det varit en huvudfråga i valet, och många andra har åtminstone velat begränsa möjligheten till vinstuttag. Enligt kritikerna är det orimligt att skattepengar skall få gå ner i privata fickor. Man fruktar att detta kommer att leda till att kvaliteten naggas i kanten - att de pengar som går till vinst tas från verksamheten. Pengar som skulle kunna ha använts till att anställa lärare eller sjuksköterskor, går istället till ägarnas vinster.

Många verkar finna detta resonemang intuitivt rimligt. Bakom denna finns en socialistisk föreställning om att vinster är något extra, något som läggs på den "verkliga" kostnaden för att producera olika varor och tjänster. Frågan är varför man inte tillämpar detta resonemang konsekvent. Varför nöja sig med vinstfria skolor och liknande? Varför inte sträva efter en helt vinstfri ekonomi? Varje gång jag köper en vara i en privatägd butik, finns ju en överväldigande risk att en del av det jag betalar för varan kommer gå till butikens vinst. Skulle vinsten i detta fall vara något som läggs på den "verkliga" kostnaden för varan? Har jag blivit snuvad på en del av det jag lagt ut? Kunde jag ha fått en billigare eller bättre vara, om jag inte hade varit tvungen att bidra till butikens vinst?

En del skulle kanske hävda att det är fel att just skattepengar går till privata vinster. Jag skulle invända mot detta. Även sådana verksamheter som är skattefinansierade, betalas ytterst av dig och mig, om än på ett mer indirekt sätt. Dessutom köper staten och kommunerna varje år tjänster från privata - och därmed ofta vinstdrivande - utförare för stora belopp. Om det är acceptabelt att kommunen anlitar en vinstdrivande byggherre för ett mångmiljonprojekt, varför skulle man inte kunna ha en vinstdrivande skola?

Det är möjligt att det finns något skäl till att begränsa vinstuttaget i vissa branscher. Olika branscher fungerar olika, och det kan mycket väl vara så att i vissa branscher fungerar konkurrensen inte lika bra som i andra, och då kan det vara befogat med regleringar av olika slag. Men det är någonting jag tycker har saknats i den aktuella diskussionen - är vinst något som är principiellt fel eller suspekt? Är det något som "läggs på " den "verkliga" kostnaden för olika produkter? På den tiden Vänsterpartiet kallade sig för ett "kommunistiskt" parti hade man nog svarat ja på den typen av frågor - målet var att staten skulle ta över produktionsmedlen. I dag kan väl Vänsterpartiet på många sätt snarare sägas vara ett slags vänstervariant av Socialdemokraterna, och exakt vad partiet (eller andra grupper till vänster om den politiska mitten) står i frågan om privata vinster vet jag inte riktigt.


lördag 20 september 2014

Tankar om valsystemet och den parlamentariska situationen

Resultatet i årets riksdagsval har givit upphov till en speciell parlamentarisk situation. Frågan är på vilket sätt man skall få ihop en majoritet i riksdagen. Det viktigaste är att kunna samla en majoritet som kan ställa sig bakom den kommande budgeten. I enskilda sakfrågor kan man använda sig av hoppande majoriteter, och söka stöd av olika partier i olika frågor - även om detta så klart är mindre stabilt än att ha en majoritetsregering.

I debatten har tanken på ett blocköverskridande samarbete lyfts från olika håll - något som i alla fall de borgerliga partierna har avvisat. En annan tanke som lyfts fram av en och annan är att göra om valsystemet, och införa någon form av majoritetsval.

Det finns i huvudsak två alternativ när det gäller den aktuella regeringsbildningen. Antingen måste det ena blocket bilda en regering med åtminstone passivt stöd av Sverigedemokraterna, eller så måste man få till någon form av blocköverskridande samarbete. Att kategoriskt avvisa det senare tycker jag rimmar illa med det faktum att vi har ett proportionellt valsystem.

Har man ett proportionellt valsystem, får man räkna med att det kan komma att bli många partier representerade i riksdagen. Då måste man vara beredd på att kompromissa. Det kan mycket väl vara så att ens favoritkonstellation inte lyckas få en majoritet i riksdagen bakom sig - och då får man helt enkelt vara beredd på att välja det man tycker är minst dåligt av tillgängliga alternativ.

Vill man inte ha denna typ av kompromissande i riksdagen, utan istället gå till val med mer eller mindre tydliga regeringsalternativ (på det sätt framför allt den borgerliga Alliansen gjort), borde man enligt mig överväga ett majoritetsvalsystem. Det blir problematiskt om man har ett proportionellt valsystem, men ändå vill bedriva politik som om man hade ett majoritetsvalsystem.

söndag 2 mars 2014

Bidrag och socialförsäkringar

Den borgerliga debattören och tidigare moderata riksdagsledamoten Helene Rivière kritiserar på SvD Brännpunkt miljöpartiets socialförsäkringspolitik för att vara alltför generös och orealistisk. Enligt Brännpunktartikeln vill Miljöpartiet införa ett slags "grundförsäkring", eller ett slags ersättning som skall omfatta alla som av olika anledningar står utanför arbetsmarknaden. Försäkringen eller ersättning skall uppenbarligen omfatta även t.ex. papperslösa invandrare.

Som det presenteras i artikeln, finns det en anledning att putsa miljöpartiets förslag i kanten. Det är moraliskt problematiskt om folk som helt enkelt väljer att inte arbeta (eller att arbeta mindre) kan få del av ersättningen. Likaså måste man ha restriktioner när det gäller personer som inte är svenska medborgare, eller har uppehållstillstånd. Det vore orealistiskt med ett system där vem som helst som sätter sin fot i Sverige har rätt att få del av våra transfereringssystem.

Detta till trots, tror jag att det finns en kärna i Miljöpartiets förslag, som vi kan ta till oss. Det finns problem med dagens bidrags- och transfereringssystem, som kan lösas om vi går mot ett system med ett slags grundtrygghet. Jag skulle därför föreslå att de offentliga trygghetssystemen organiseras så att det finns en grundläggande ersättning, som utgår till alla som av olika anledningar inte kan arbeta. Nivån på ersättningen kan motsvara vad t.ex. studiemedlet eller ett typsikt socialbidrag ger i dag, eller kanske vara snäppet högre. Sedan bör enskilda på egen hand kunna spara pengar eller teckna försäkringar - privat eller genom t.ex. facket - om de vill ha mer pengar vid t.ex. sjukdom eller arbetslöshet. 

Förhoppningsvis kommer ett system med en enhetlig ersättning vara enklare och mer överskådlig, än ett system med ett lapptäcke av olika bidrag och försäkringar för olika ändamål. Folk behöver inte vara rädda för att bollas mellan olika instanser. En ytterligare stor fördel med ett grundtrygghetssystem är att man skulle kunna avskaffa det kommunala försörjningsstödet (socialbidraget). I och med att detta är behovsprövat, bestraffas dem som på olika sätt vill göra rätt för sig.

Argumentet som framförs i artikeln att det skulle vara en avgörande skillnad mellan å ena sidan bidrag, och å andra sidan socialförsäkringar, håller inte. Dagens socialförsäkringar är i praktiken ett mellanting mellan "rena" försäkringar och bidrags- eller omfördelnignssystem. När staten går in och styr i ett försäkringssystem, och även medfinansierar det, kommer systemet att fungera mindre som en försäkring, och mer som ett bidrag - i alla fall om man ser till systemets nettoeffekter, och inte till vad det kallas.

Ett system med en grundtrygghet som kan kombineras med olika privata försäkringar skulle göra snarare göra skillnaden mellan bidrag och försäkring tydligare. Grundtryggheten är ett slags bidrag, och motiveras utifrån fördelningspolitiska hänsyn - det är statens ansvar att ingen svensk skall behöva gå under på grund av sjukdom eller arbetslöshet. Denna grundtrygghet kan kombinerar med privata försäkringar, som fungerar ungefär som vilka andra privata försäkringar som helst - det är upp till den enskilda individen att avgöra i vilken omfattning man vill försäkra sig för framtida behov, genom att väga risker och kostnader mot varandra.

 Detaljutformningen av ett grundtrygghetssystem är något som alltid kan diskuteras. Men då jag inte kan se några uppenbara nackdelar med ett sådant, tycker jag att det är i den riktningen vi bör gå.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , intressant