söndag 2 mars 2014

Bidrag och socialförsäkringar

Den borgerliga debattören och tidigare moderata riksdagsledamoten Helene Rivière kritiserar på SvD Brännpunkt miljöpartiets socialförsäkringspolitik för att vara alltför generös och orealistisk. Enligt Brännpunktartikeln vill Miljöpartiet införa ett slags "grundförsäkring", eller ett slags ersättning som skall omfatta alla som av olika anledningar står utanför arbetsmarknaden. Försäkringen eller ersättning skall uppenbarligen omfatta även t.ex. papperslösa invandrare.

Som det presenteras i artikeln, finns det en anledning att putsa miljöpartiets förslag i kanten. Det är moraliskt problematiskt om folk som helt enkelt väljer att inte arbeta (eller att arbeta mindre) kan få del av ersättningen. Likaså måste man ha restriktioner när det gäller personer som inte är svenska medborgare, eller har uppehållstillstånd. Det vore orealistiskt med ett system där vem som helst som sätter sin fot i Sverige har rätt att få del av våra transfereringssystem.

Detta till trots, tror jag att det finns en kärna i Miljöpartiets förslag, som vi kan ta till oss. Det finns problem med dagens bidrags- och transfereringssystem, som kan lösas om vi går mot ett system med ett slags grundtrygghet. Jag skulle därför föreslå att de offentliga trygghetssystemen organiseras så att det finns en grundläggande ersättning, som utgår till alla som av olika anledningar inte kan arbeta. Nivån på ersättningen kan motsvara vad t.ex. studiemedlet eller ett typsikt socialbidrag ger i dag, eller kanske vara snäppet högre. Sedan bör enskilda på egen hand kunna spara pengar eller teckna försäkringar - privat eller genom t.ex. facket - om de vill ha mer pengar vid t.ex. sjukdom eller arbetslöshet. 

Förhoppningsvis kommer ett system med en enhetlig ersättning vara enklare och mer överskådlig, än ett system med ett lapptäcke av olika bidrag och försäkringar för olika ändamål. Folk behöver inte vara rädda för att bollas mellan olika instanser. En ytterligare stor fördel med ett grundtrygghetssystem är att man skulle kunna avskaffa det kommunala försörjningsstödet (socialbidraget). I och med att detta är behovsprövat, bestraffas dem som på olika sätt vill göra rätt för sig.

Argumentet som framförs i artikeln att det skulle vara en avgörande skillnad mellan å ena sidan bidrag, och å andra sidan socialförsäkringar, håller inte. Dagens socialförsäkringar är i praktiken ett mellanting mellan "rena" försäkringar och bidrags- eller omfördelnignssystem. När staten går in och styr i ett försäkringssystem, och även medfinansierar det, kommer systemet att fungera mindre som en försäkring, och mer som ett bidrag - i alla fall om man ser till systemets nettoeffekter, och inte till vad det kallas.

Ett system med en grundtrygghet som kan kombineras med olika privata försäkringar skulle göra snarare göra skillnaden mellan bidrag och försäkring tydligare. Grundtryggheten är ett slags bidrag, och motiveras utifrån fördelningspolitiska hänsyn - det är statens ansvar att ingen svensk skall behöva gå under på grund av sjukdom eller arbetslöshet. Denna grundtrygghet kan kombinerar med privata försäkringar, som fungerar ungefär som vilka andra privata försäkringar som helst - det är upp till den enskilda individen att avgöra i vilken omfattning man vill försäkra sig för framtida behov, genom att väga risker och kostnader mot varandra.

 Detaljutformningen av ett grundtrygghetssystem är något som alltid kan diskuteras. Men då jag inte kan se några uppenbara nackdelar med ett sådant, tycker jag att det är i den riktningen vi bör gå.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , intressant

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar