lördag 11 oktober 2014

Om vinster - i välfärden och annorstädes

Frågan om vinster inom skola, vård och omsorg har diskuterats mycket den senaste tiden. För Vänsterpartiet har det varit en huvudfråga i valet, och många andra har åtminstone velat begränsa möjligheten till vinstuttag. Enligt kritikerna är det orimligt att skattepengar skall få gå ner i privata fickor. Man fruktar att detta kommer att leda till att kvaliteten naggas i kanten - att de pengar som går till vinst tas från verksamheten. Pengar som skulle kunna ha använts till att anställa lärare eller sjuksköterskor, går istället till ägarnas vinster.

Många verkar finna detta resonemang intuitivt rimligt. Bakom denna finns en socialistisk föreställning om att vinster är något extra, något som läggs på den "verkliga" kostnaden för att producera olika varor och tjänster. Frågan är varför man inte tillämpar detta resonemang konsekvent. Varför nöja sig med vinstfria skolor och liknande? Varför inte sträva efter en helt vinstfri ekonomi? Varje gång jag köper en vara i en privatägd butik, finns ju en överväldigande risk att en del av det jag betalar för varan kommer gå till butikens vinst. Skulle vinsten i detta fall vara något som läggs på den "verkliga" kostnaden för varan? Har jag blivit snuvad på en del av det jag lagt ut? Kunde jag ha fått en billigare eller bättre vara, om jag inte hade varit tvungen att bidra till butikens vinst?

En del skulle kanske hävda att det är fel att just skattepengar går till privata vinster. Jag skulle invända mot detta. Även sådana verksamheter som är skattefinansierade, betalas ytterst av dig och mig, om än på ett mer indirekt sätt. Dessutom köper staten och kommunerna varje år tjänster från privata - och därmed ofta vinstdrivande - utförare för stora belopp. Om det är acceptabelt att kommunen anlitar en vinstdrivande byggherre för ett mångmiljonprojekt, varför skulle man inte kunna ha en vinstdrivande skola?

Det är möjligt att det finns något skäl till att begränsa vinstuttaget i vissa branscher. Olika branscher fungerar olika, och det kan mycket väl vara så att i vissa branscher fungerar konkurrensen inte lika bra som i andra, och då kan det vara befogat med regleringar av olika slag. Men det är någonting jag tycker har saknats i den aktuella diskussionen - är vinst något som är principiellt fel eller suspekt? Är det något som "läggs på " den "verkliga" kostnaden för olika produkter? På den tiden Vänsterpartiet kallade sig för ett "kommunistiskt" parti hade man nog svarat ja på den typen av frågor - målet var att staten skulle ta över produktionsmedlen. I dag kan väl Vänsterpartiet på många sätt snarare sägas vara ett slags vänstervariant av Socialdemokraterna, och exakt vad partiet (eller andra grupper till vänster om den politiska mitten) står i frågan om privata vinster vet jag inte riktigt.