lördag 23 januari 2016

Skall skolan motverka religion?



Det har brutit ut en debatt om hur skolan hanterar frågor kring tro och vetande, efter denna debattartikel i DN: Pseudoteorier jämställs med etablerad vetenskap. Författarna menar att en alltför "relativistisk" kunskapssyn fått fotfäste i skolan, och de vill att skolan tydligare borde framhålla vetenskapen som kunskapskälla. Mycket i artikelns kretsar kring evolutionsläran – och man är uppenbart kritisk till att skolan inte tillräckligt starkt hamrar in evolutionsläran som Den Slutgiltiga Sanningen om hur människan blev till.

Jag förlitar mig på att ni som läser denna blogg själva kan läsa artikeln ovan, samt de svar som kom in i debatten: Låt eleverna diskutera livets uppkomst! och Skolverket skriver om kommentarerna till kursplanernaJag behöver inte ge någon detaljerad redogörelse för vad olika företrädare sagt, utan kan koncentrera mig på några allmänna kommentarer.

De flesta av oss – oavsett vilken religion vi tillhör, eller vilka gudar vi tror eller inte tror på – kan nog hålla med om att vetenskap kan vara ett väldigt användbart redskap. Genom vetenskapen kan vi studera regelbundenheter i naturen, och på så sätt göra förutsägelser om framtiden. Vi kan göra avancerade beräkningar, som kan ligga till grund för att bygga broar eller skicka ut farkoster i rymden, och en massa andra saker. Detta är – enligt mig – anledningen till att det är lämpligt att lära ut vetenskap i skolan. Problem uppkommer när vissa människor inte bara vill att vetenskapen skall vara en användbar metod, utan vill göra vetenskapen till en världsbild. När vetenskapen blir en världsbild, upphör den nämligen att vara vetenskap.

Vetenskapen – i alla fall naturvetenskapen – måste arbeta med naturliga orsak-verkansamband. Det är både en styrka och en svaghet i vetenskapen. Därför kan man säga att skapelsetron eller kreationismen – dvs. tron att världen eller människan har blivit till genom en övernaturlig skapelse – inte är någon vetenskaplig teori. Det är en utomvetenskaplig teori. Men utifrån detta kan man inte sluta sig till att skapelsetron är falsk. Eftersom en skapelse innebär en form av övernaturligt ingripande, kan vetenskapen varken bekräfta eller förneka om en skapelse har ägt rum – vetenskapen är ju begränsad till att arbeta med naturliga förklaringar. Så fort något ligger utanför det naturligas domän, ligger det också utanför vetenskapens domän. Man kan inte i vetenskapens namn säga att sådant som ligger utanför vetenskapens kompetensområde är nonsens, ty om något ligger utanför vetenskapens kompetensområde, kan ju vetenskapen per definition inte säga något om det.

Skillnaden mellan en vetenskaplig och en religiös världsbild handlar inte om att den senare måste "förneka vetenskapen". Företrädare för både vetenskapliga och religiösa världsbilder kan acceptera vetenskapen som en användbar källa till kunskap inom olika områden. Skillnaden ligger i att religiösa världsbilder även accepterar andra källor till kunskap, och att vi inom vissa områden – som t.ex. frågor om världens och människans ursprung – kan behöva både vetenskapliga och utomvetenskapliga kunskapskällor för att få en komplett bild.

Om vi skall återgå till den ursprungliga artikeln, så kan man undra: Vill verkligen författarna att skolan skall ta ställning mot utomvetenskapliga kunskapskällor? Åtminstone de traditionella former av kristendom, islam och en rad andra religioner förutsätter någon form av gudomlig uppenbarelse, dvs. att Gud kan uppenbara sådant som vi inte kan komma fram till genom (natur)vetenskapliga metoder. Skall en kristen eller muslim som går i en svensk skola tvingas lära sig att den gudomliga uppenbarelsen är en otillförlitlig kunskapskälla, och att de religiösa förklaringsmodellerna sannolikt är felaktiga? Är detta vad artikelförfattarna menar? Hur rimmar det i så fall med tanken på ett mångkulturellt och tolerant samhälle?


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , intressant.se

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar