måndag 11 januari 2016

Tankar om basinkomst

Adam Cwejman skriver i GP: Inför basinkomst i Sverige. Basinkomst har även gått under benämningen "medborgarlön" eller diverse andra namn, och går ut på att de befintliga trygghetssystemen ersätts med någon form av enhetligt bidragssystem, som garanterar alla en viss basnivå. Cwejman pekar på att dagens bidrags- pch transferingssystem är krångliga att administrera, och leder till otrygghet för den enskilde.

Jag tycker det är positivt att någon från det borgerliga lägret tydligt pekar på fördelarna med basinkomst. Jag är själv öppen för dagens trygghetssystem ersätts av någon form av basinkomst eller grundtrygghet – som garanterar alla en viss miniminivå, men inte är högre än att människor får incitament att arbeta för att få lite mer. Sedan måste vi förstås vara medvetna om att en basinkomst (eller något liknande system) kan utformas på en rad olika sätt när det kommer till detaljerna.

Hur skall man t.ex. göra med den som väljer att ligga i hängmattan istället för att arbeta? En försiktig variant av basinkomst skulle kunna sträcka sig till att omfatta dem som p.g.a. sjukdom eller arbetslöshet eller liknande inte kan försörja sig, medan de som helt enkelt föredrar att ligga i hängmattan i stället för att gå till jobbet får klara sig bäst de kan. Denna variant skulle alltså omfatta ungefär dem som i dag omfattas av olika trygghetssystem. Skillnaden gentemot i dag blir att dagens mångfald av trygghetssystem ersätts av ett enda enhetligt system. Det är möjligt att utforma mer radikala varianter av basinkomst – så att pengar utgår till alla, även dem som väljer att inte arbeta. Det är väl framför allt dessa mer radikala varianter som givit idén om basinkomst eller medborgarlön en flumstämpel i många kretsar. Fördelarna med sådana mer radikala varianter kan vara ännu mindre byråkrati – fast frågan är ju förstås vad som händer med viljan att arbeta, om en basinkomst inte var förbunden med några som helst motkrav.

Ett system med basinkomst (eller medborgarlön, eller grundtrygghet, eller vad man nu vill kalla det) skulle kanske kunna garantera alla, säg, 8000-10000 kronor i månaden – de exakta siffrorna kan alltid diskuteras – vid t.ex. arbetslöshet, sjukdom eller ålderdom. Börjar man sedan arbeta skall varje timme löna sig – intjänade kronor läggs på basinkomsten/grundtryggheten. Har man likaså varit framsynt upp byggt upp en buffert för sämre tider, är detta heller inget som skall påverka basinkomsten. Dagens behovsprövade system har i praktiken den effekten att de bestraffar dem som gör rätt för sig och aktivt vidtar åtgärder för att bli mer självförsörjande.

Man skulle kunna börja i små steg, och reformera dagens trygghetssystem till att bli mer lika någon form av basinkomst. Man skulle kunna minska graden av behovsprövning, och låta folk få behålla sina besparingar även om de skulle bli tvungna att söka försörjningsstöd. Man skulle även minska, eller på sikt avskaffa, inkomstbortfallsprincipen som finns i vissa trygghetssystem. Då skulle vi gå mot ett system som bygger på att alla är berättigade till en viss grundläggande ersättning vid arbetslöshet eller sjukdom etc. Nästa steg vore att se om man kunde slå ihop vissa system – a-kassan och försörjningsstödet, till exempel. Då vore vi ännu ett steg närmare en basinkomst.

Jag kan inte i denna blogg stava ut hur ett trygghetssystem skall vara utformat i detalj. Men jag tror att diskussionerna kring basinkomst som har förts på ett tydligt sätt pekar på många av problemen med dagens bidrags- och transfereringssystem.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar