tisdag 16 februari 2016

Vem är det som har bevisbördan på sin sida?

Kan du bevisa att det finns en Gud, frågar ateisten. Vi kanske inte kan bevisa att Gud finns, men vi kan heller inte bevisa att han inte finns, svarar den troende. Därför borde vi börja med ett öppet sinne – den ärlige sökaren bör hålla dörren lika öppen för Guds existens som för hans icke-existens.

Ateisten kan då hävda, att det ändå är den troende som har bevisbörda på sin sida. Det är nämligen alltid den som postulerar existensen av någonting som har bevisbördan på sin sida, inte den som förnekar existensen av någonting. Utgångspunkten bör alltså vara att vi bör förneka existensen av något, tills vi har skäl som talar för dess existens.

Men är det verkligen så, att det är den som postulerar någots eller någons existens, som alltid måste bevisa eller ge skäl för sin sak? Och i så fall, varför är det så? Ateisten skulle kanske hävda att det är en grundläggande epistemisk (kunskapsmässig) princip – att vi bör tro på så lite som möjligt. Vi kan kalla denna princip för "principen om epistemisk sparsamhet".

Men varför måste vi hålla oss till denna epistemiska princip? Kan vi bevisa den logiskt, eller ge empiriskt vetenskapligt stöd för den?

Man skulle kunna formulera andra grundläggande epistemiska principer. Man skulle kunna säga, att vi är bör tro på det som vi finner intuitivt rimligt, om vi inte har skäl som talar för motsatsen. (Vi kan kalla detta för "principen om epistemisk rimlighet".) Man skulle också kunna säga att vi är berättigade att hålla fast vid de trosföreställningar vi har, om inte något talar för något annat. (Vi kan kalla detta för "principen om epistemisk konservatism".)

Dessa alternativa principer fyller samma funktion som ateistens sparsamhetsprincip. De fungerar alla som ett slags kunskapsmässiga utgångspunkter. I strikt mening kan de inte bevisas genom logik eller prövas empiriskt, men vi måste alla ha någon form av utgångspunkt när vi bygger upp våra världsbilder.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,
intressant.se

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar