fredag 29 april 2016

"Censur" ett av de mest missbrukade orden i debatten

Sveriges Television har beslutat att skjuta upp (i praktiken ställa in?) en omdiskuterad film om Ukraina. Filmen har i olika sammanhang kritiserats för att vara alldeles för propagandistiskt pro-rysk. Detta har upprört en del ytterlighetsgrupper på höger- och vänsterkanten. Man har anklagat media – i det här fallet Sveriges Television – för att ägna sig åt "censur".

Detta är inte första gången som som etablerade media anklagas för att ägna sig åt "censur", eller för att "undergräva yttrandefriheten". Det är bara det, att censurbegreppet har blivit väldigt urvattnat. I dess ursprungliga, snäva bemärkelse, syftar det på (statlig) förhandsgranskning av olika former av publikationer. Det kan handla om att t.ex. böcker eller tidningsartiklar måste genomgå en granskas och "godkännas" av myndigheterna, innan de får publiceras.

Bara det faktum ett massmedium väljer att inte publicera en viss artikel, eller – i fallet ovan – att inte sända en viss film, behöver inte vara ett utslag av censur. Yttrande- och tryckfrihet innebär att var och en har rätt att framföra sina åsikter. Men denna rätt innefattar inte att man kan tvinga någon annan att ge en utrymme att framföra ens åsikter. Yttrandefrihet är alltså i huvudsak en negativ frihet.

Fria massmedier har rätt att publicera saker och ting, utan inblandning från utomstående. Men fria massmedier har även rätt att avstå från att publicera vissa saker. Jag skulle bli lika upprörd om jag blev tvungen att publicera vissa saker, som om jag hindrades från att publicera något i den här bloggen. Någon "censur" – åtminstone inte i ordets traditionella betydelse – ägnar jag mig inte åt. Jag utnyttjar bara mina grundläggande fri- och rättigheter. Rätten att inte publicera är lika viktig som rätten att publicera. Det är två sidor av samma mynt.



Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar