torsdag 14 april 2016

Gud och moralen – tre olika synsätt

Moral och etik hänger nära ihop med religion och Gud. Det torde vara allmänt accepterat bland troende. Att Gud är god är en grundläggande tanke inom kristendomen och många andra religioner. Men vad menas med det? Att Gud alltid handlar moraliskt? Att Gud är källan till all godhet? Kan Gud vara god på samma sätt som en människa kan vara god? Eller är Gud god på ett annat sätt?
Det moraliska gudsbeviset är ett av de klassiska gudsbevisen Man försöker grunda moralen på Guds befallningar, eller på Guds vilja. En invändning mot detta är det s.k. Euthyphros dilemma: Vill Gud det goda därför att det är gott, eller är det goda gott därför att Gud vill det?. Om vi accepterar det första alternativet, tycks vi ha förutsatt att det finns en moralisk måttstock som är oberoende av Gud. Om vi accepterar det andra alternativet, tycks vi få problem med att moralen blir godtycklig. Tänk om Gud skulle befalla oss att stjäla eller mörda? Skulle det bli rätt då?
Bland kristna tänkare har det funnits olika uppfattningar om hur man skall förhålla sig till Euthyphros dilemma. Jag skall här gå igenom tre huvudsakliga synsätt.

Moralen som oberoende av Gud

Detta synsätt accepterar det finns en moral som i princip är oberoende av Gud. Moralen skulle finnas, oavsett om Gud fanns eller inte. Med detta synsätt blir det svårt att anföra moralens existens som ett skäl för Guds existens. Något som kan vara tilltalande med detta synsätt är att vi undviker att moralen blir godtycklig. Vi behöver aldrig ställa oss inför sådana problem, som vad som skulle hända om Gud befallde oss att döda vår granne. Vi kan hålla oss till en moral, som stämmer överens med våra naturliga moraliska intuitioner, med vad vi spontant anser vara rätt och fel .
Vi anser spontant att det är fel att stjäla eller döda (åtminstone om det inte finns väldigt starka skäl för det, t.ex. om vi handlar i självförsvar, eller befinner oss i en extrem nödsituation). Vi anser spontant att det är rätt att hjälpa dem som är i behov, att vi fullföljer våra förpliktelser, etc. Att säga att Gud är god, är att säga att Guds lag stämmer överens med denna typ av intuitiva moraliska uppfattningar. Om Guds lag inte stämde överens med våra intuitiva uppfattningar om vad som är rätt och fel (t.ex. om Gud befallde oss att mörda eller tortera), skulle Gud inte vara god.
Detta leder oss till något annat, som kan framhållas som en fördel med denna syn på moralen. Nämligen, att utsagan Gud är god faktiskt säger något om substantiellt om Gud. Våra naturliga moraliska intuitioner ger oss en måttstock, som säger vad vi kan förvänta oss av Gud. Vi kan förvänta oss att Gud har omsorg om oss, och att han befaller oss att ha omsorg om varandra.
Detta synsätt, som säger att moralen är oberoende av Gud, tror jag är vanligast i sådana kristna kretsar som har en relativt positiv syn på det naturliga mänskliga förnuftet, som t.ex. en del katolska grupper.

Moralen som "godtycklig"

Det motsatta synsättet, är att betrakta moralen som något i princip godtyckligt. Vi skulle alltså acceptera det andra alternativet som Euthyphros dilemma ger oss. Det goda är gott, därför att Gud vill det. Spontant skulle nog många tycka att detta är en lite underlig teori. Tänk om Gud befallde oss att mörda eller stjäla, skulle det bli rätt då? Enligt företrädare för detta synsätt, skulle det i princip bli det. Gud kan befalla vilken moral som helst. Gud har inga begränsningar i det avseendet.
Hur kan man försvara en sådan moral? Vi kan börja med att betänka, att våra naturliga moraliska intuitioner inte är någon ofelbar vägledning till verkligheten. Även många moralfilosofier som inte tar med Gud i bilden, kan leda till moraliska slutsatser som många vid en första anblick kan tyckas orimliga. Många varianter av utilitarism kan leda till slutsatser som ligger långt ifrån våra naturliga intuitioner om vad som är rimligt, och filosofer kan uttrycka starka tvivel på våra spontana intuitioners giltighet när det gäller att avgöra vad som är rätt och fel. Att en moralfilosofi leder till slutsatser som vi spontant reagerar starkt emot, behöver i sig inte betyda att den moralfilosofin är felaktig.
Tanken är, att om man fick reflektera tillräckligt mycket, skulle man kunna komma fram till att ens spontana reaktioner var ogrundade, och att den riktiga moralen kanske är helt annorlunda än vad vi från början trodde. Vi tror kanske spontant, att det som är värdefullt, är olika jordiska goda ting, som lycka, rikedomar, etc. Men om vi fick reflektera tillräckligt länge över saker och ting, skulle vi kanske komma fram till att det som egentligen betyder något, är gemenskap med Gud. De olika jordiska goda tingen tjänar kanske som ett slags medel, som Gud använder sig av. Gud kan ge oss ett långt och lyckligt liv, med många vänner och stora rikedomar. Allt detta kan tjäna ett syfte i Guds plan för våra liv. Men Gud kan också ta allt detta ifrån oss. Även det kan tjäna ett syfte i Guds plan. Risken är alltid, att våra naturliga moraliska intuitioner, vår naturliga känsla för vad som är rätt och fel, är inställd på det jordiska goda som sådant, istället för på Gud, som är den yttersta källan till det jordiska goda.
Detta synsätt, att moralen i princip är något godtyckligt, och att Gud kan befalla i stort sett vilken moral som helst, torde vara vanligast i sådana kristna kretsar som har en relativt skeptisk syn på människans naturliga förnuft. De kan hävda, att människans naturliga intuitioner om vad som är rätt och fel, är skadade av synden. Det som ytterst är värdefullt, är gemenskap med Gud. Men vi har en naturlig benägenhet, att sätta olika jordiska ting före Gud.

Gud som essentiellt god

Kanske behöver vi inte välja mellan de två ytterligheterna, att moralen är oberoende av Gud, och att moralen bygger på Guds godtyckliga vilja. Kanske finns det ytterligare alternativ än de som Euthyphros dilemma ger oss. Ett sådant ytterligare alternativ, som jag tror är rätt vanligt i olika kristna sammanhang, är att Gud är essentiellt god, eller nödvändigt god. Godheten ligger så att säga i Guds natur; Gud kan inte handla på ett kärlekslöst eller orättvist sätt.
Enligt detta synsätt är vi bundna av moralen därför att Gud befaller det. Men till skillnad från ovanstående synätt - enligt vilket moralen är godtycklig - säger detta synsätt att moralen inte kan se ut hur som helst. Gud kan inte befalla hur som helst. Gud befaller i enlighet med sin natur. Det ligger i Guds natur eller väsen, att han är omtänksam och rättvis. Han kan därför inte befalla oss att handla på ett orättfärdigt sätt.
Jag tror det finns många troende som tycker att detta synsätt erbjuder en attraktiv lösning på Euthyphros dilemma. Till skillnad från det första synsättet, som gör moralen oberoende av Gud, kan detta synsätt tydligt koppla moralen till en personlig Gud. Till skillnad från det andra synsättet, blir moralen inte godtycklig. Vi vet vad vi kan förvänta oss av Gud.
Det stora problemet med detta synsätt, blir att förklara Guds essentiella natur. Hur kan något vara nödvändigt för Gud? Vad är det som begränsar Gud? "Hans egen natur", blir kanske svaret. Men frågan är ju hur vi skall kunna förklara denna natur. Är inte Gud allsmäktig? Vi kanske säger att det är ett grundläggande faktum, att Gud inte kan handla på vissa sätt. Men varför skulle det vara så? Har vi inte infört en godtycklig begränsning av det gudomliga väsendet? När man säger att Gud inte kan handla orättvist eller kärlekslöst, har man då inte (outtalat) infört en moralisk måttstock, som är oberoende av Gud?


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar