onsdag 20 april 2016

Kan Miljöpartiet förena mångkulturalism med progressivism i värdefrågor?

Miljöpartiet har varit i blåsväder. Mehmet Kaplan har nyligen fått avgå. Att han var muslim sågs kanske som början som positivt för mångfalden av många. Samtidigt har han utsatts för kritik. Framför allt i högerpopulistiska kretsar har det förekommit anklagelser om att han skulle ha varit något slags "smygislamist". Jag kan inte gå in och diskutera alla påståenden som förekommit. Men det väcker ändå frågor om islam och dess plats i det kulturellt progressiva svenska samhället. Ett annat exempel är Yasri Khan – även han miljöpartist – som uppmärksammats då han inte vill ta kvinnor i hand när han hälsar. Lyssna gärna på morgonens debatt i P1 mellan Khan och Gulan Avci, ordförande i Liberala Kvinnor.

Khan tycks mena att huruvida han tar kvinnor i hand är något som hör till hans privatliv, och att man inte borde tillmäta detta någon större politisk vikt. I och för sig kan jag hålla med honom där. Samtidigt så har man från kulturprogressivt håll alltmer suddat ut gränsen mellan det politiska och det privata, genom olika former av detaljreglering av människors privatliv eller civila organisationers interna förhållanden. Det räcker inte med att t.ex. män och kvinnor skall ha samma rättigheter, eller homosexuella människor skall skyddas från våld, hot och förföljelse. Nej, staten måste gå in och styra vårt privata beteende, och helst också våra attityder – vad vi skall tycka och tänka. Att det finns kyrkor eller andra religiösa samfund som har en konservativ syn på könsroller, eller att utlevd homosexualitet är en synd, blir något problematiskt, något som måste bekämpas. En klassisk liberal skulle kunna säga att detta är interna frågor för de respektive samfunden. Många kulturprogressiva skulle däremot inte tveka att – när tillfälle ges – på olika sätt lägga sig i samfundens interna förhållanden. Och om man nu är av den uppfattningen att staten skall styra folks privata beteenden och attityder, varför skulle det inte gälla muslimer?

De problem som Miljöpartiet brottas med är en del av ett större problem i det svenska samhället. Det handlar om hur – eller rentav om – en progressiv syn på kultur- eller värdefrågor kan förenas med mångkultur och en öppen attityd gentemot andra kulturer. Då Sverige är ett av de mest kulturprogressiva länderna i världen – om inte rentav det mest kulturprogressiva – kan vi räkna med att i stort sett varje invandrargrupp – oavsett om de är muslimer eller tillhör någon annan religion – kommer att vara mer konservativt sinnad än svenskar generellt. Att problemet blir som mest akut i Miljöpartiet beror på att partiet under lång tid dragit två tendenser till sin spets – man profilerat sig både som det mest flykting- och invandringsvänliga partiet (låt vara att den senaste höstens migration medfört ett tillfälligt avbrott i strävan mot öppna gränsar), och som det kanske mest kulturellt progressiva partiet, med tydligt fokus på jämställdhet och HBTQ-frågor.

Det kommer bli mycket intressant att se hur hur Miljöpartiet hanterar den latenta konflikten mellan mångkultur och kulturell progressivism. Kommer man att offra antingen kulturprogressivismen eller invandringsvänligheten och mångkulturalismen? Här ser jag gärna att Sveriges journalister sätter press på partiet.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,
intressant.se

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar