fredag 29 april 2016

Svartabörshajen – en legitim marknadsaktör?

Jag lyssnade nyss på ett inslag i Studio 1 om andrahandsförsäljning av biljetter till olika evenemang – s.k. svartabörshandel. Denna verksamhet har ett negativt rykte. Jag var väl också negativt inställd, tills jag får några år sedan läste ett utdrag ur den libertarianske skribenten Walter Blocks bock Defending the Undefendable, där denne menar att svartabörshandel faktiskt fyller en funktion på en fri marknad.

I korthet bygger Blocks argument på att blotta det faktum att det finns andrahandsförsäljning på att biljetterna från början har ett pris som ligger under dess marknadsvärde. Det grundläggande problemet är att det ofta finns fler som vill gå på ett evenemang, än det finns tillgängliga biljetter. Som det är nu tillämpar många arrangörer en "först till kvarn"-princip när det gäller biljettförsäljning. Den som vill vara säker på att få en biljett "den normala vägen" måste då många gånger vänta i långa köer utanför biljettluckorna. Block påpekar, att om arrangörerna istället höjde priset till en nivå där efterfrågan precis matchade tillgången, skulle det inte finnas någon marknad för andrahandsförsäljning.

Block påpekar vidare att det kan finnas fördelar med att låta priset snarare än köandet avgöra vilka som får tillgång till biljetter. Vissa kanske inte har möjlighet att köa, men är beredd att betala en slant för en biljett. För sådana människor kan en andrahandsmarknad vara ett alternativ. Läs gärna kapitlet i Blocks bok i dess helhet.

Jag är inte helt säker på vad jag skall tycka i frågan, men jag tycker Blocks resonemang i stort verkar rimligt. Skulle det finnas några problem med att arrangörerna låter biljettpriser fluktuera efter tillgång och efterfrågan? Om inte, varför envisas då arrangörer med att sälja biljetter till fasta priser, som öppnar upp för en andrahandsmarknad?



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,
intressant.se

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar