lördag 18 juni 2016

Banker är inte som andra företag

Den statliga insättningsgarantin för bankkonton kommer att höjas. I vissa fall kan den komma att omfatta upp till 5 miljoner kronor. Tidigare har det maximala beloppet varit motsvarande 100.000 euro. Insättningsgarantin är som bekant det som staten garanterar dig om banken skulle gå i konkurs. Det höga beloppet på 5 miljoner kan komma i fråga om man t.ex. just sålt en bostad och därför kanske har flera miljoner på kontot under en kortare tid.

Det vore ju onekligen tråkigt för den som precis sålt en mångmiljonnvilla, om banken skulle gå i konkurs precis efter att man fått in pengarna på kontot. Samtidigt måsta man ställa sig frågan i vilken mån det är statens uppgift att backa upp bankerna. Det är ju faktiskt ett fritt val att sätta in pengar på ett bankkonto. Jag kan lika gärna välja att köpa aktier, ta ut pengarna i kontanter, köpa guld eller annan ädelmetall, investera i olika tillgångar, etc. Varje sätt på vilket man kan förvara/förvalta sina rikedomar har vissa risker, och vissa fördelar. Om jag säljer ett hus för en miljon, och får betalt i kontanter, finns det en risk att jag blir rånad eller bestulen. Samtidigt slipper jag risken att banken går i konkurs. Borde det inte vara den enskildes sak att väga olika för och nackdelar med olika placeringsalternativ?

Man kan se det som en utmaning till banker och andra aktörer att uppfinna placeringsalternativ som är så säkra som möjligt. Om bankerna helt enkelt inte kan inrätta säkrare eller bättre sparformer än de typer av konton vi har i dag, kanske vi får lämna över uppgiften till andra aktörer. Kanske kan säkerhetsbranschen uppfinna bättre och säkrare kassaskåp, så att det blir säkrare att ta emot och förvara större summor i kontanter?

Det är inte bara insättningsgarantin som ger bankerna icke-marknadsmässiga privilegier i förhållande till andra typer av näringsidkare. De kan till skillnad från alla andra näringsidkare långa pengar av Riksbanken vid behov, och i många länder finns det åtminstone ett underförstått löfte om att staten skall gå in och stödja bankerna om de skulle hamna i ekonomiskt obestånd. Dessutom har bankerna fått privilegiet att skapa (elektroniska) pengar ur intet.

Bankerna är alltså inte riktigt som andra företag, utan de har en rad unika privilegier. Den som är för en fri ekonomi, har därför anledning att vara kritisk till bankväsendet såsom det fungerar i dag. Nu kan det i praktiken vara svårt att rakt av avskaffa bankerna privilegier, utan att det skulle resultera i finansiell oro, både för enskilda och för samhället i stort. Däremot kan man ju alltid diskutera dels omfattningen av privilegierna, dels vilka motkrav man kan ställa på bankerna i utbyte mot dessa. Kanske kunde man ha en grundläggande insättningsgaranti på 50.000 eller 100.000 (som eventuellt kunde vara högre under vissa omständigheter?) Det skulle räcka till att skydda en låginkomsttagares lönekonto, medan de med större tillgångar åläggs ett större personligt ansvar för hur de placerar sina tillgångar. Kanske borde man öka beskattningen av bankverksamhet, eller ställa större krav på samhällsansvar från bankernas sida.

Det vore önskvärt om fler borgerliga politiker och debattörer kom till insikt att dagens banksystem inte på långa vägar följer några klassiska marknadsliberala principer, utan i praktiken är starkt sammanvävt med staten. Det är just när staten går in och ger privilegier till vissa typer av näringsidkare, som vanliga medborgare har anledning att vara extra skeptisk. Det är skillnad mellan att vara "pro-market" och att vara "pro-business". Och just när det gäller bankerna misstänker jag att många borgerliga är "pro-business" snarare än "pro-market". Det är tid att ändra på detta.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,
intressant.se

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar