lördag 1 april 2017

Vilka religiösa uppfattningar är acceptabla i samhällets ögon?

Statens stöd till religiösa samfund har diskuterats på sistone. Inte minst på grund av rädslan att stöd skall hamna hos extrema rörelser.

Stöd till religiösa samfund kan kritiseras från olika håll. Man kritisera att människor skall tvingas betala för förkunnelse de inte håller med om. Det måste dock tilläggas att detta argument kan riktas mot all form av statligt sanktionerad opinionsbildning, inte bara mot bidragen till trossamfunden. (Varför skall man tvingas betala för politiska partier som man ogillar? Varför skall konservativa katoliker tvingas betala för preventivmedelsrådgivning? Varför skall en "livsnjutare" tvingas betala för propaganda som skall få oss att dricka mindre? Att enbart kritisera bidrag till just religiösa rörelser vore snarast något godtyckligt, ungefär son att just religiös opinionsbildning vore något extra farligt.) Det finns också en stor risk att stöd förr eller senare kommer att åtföljas av olika former av kontroll och styrning av samfundens interna angelägenheter.

Jag tog nyligen del av en artikel i Aftonbladet: Lär ut att 12-åringar hamnar i helvetet – får bidrag av staten. Artikeln har delats flitigt i sociala media, och upprördheten har varit stor i kommentarsfälten. Det verkar vara så att en muslimsk predikant anser att flickor som inte bär slöja åtminstone riskerar att hamna i helvetet. Många tycks uppenbarligen anse att detta är en extrem uppfattning, som borde diskvalificera en religiös gruppering från statsbidrag.

Problemet är, att vad som är "extremt" varierar väldigt mycket mellan olika kulturer. Många religioner bygger på att det finns vissa regler, och att människan belönas eller bestraffas beroende på hur hon har följt dessa regler. Många religioner kan ha regler som av det omgivande samhället kan uppfattas som konstiga eller rentav stötande. Likväl är det fundamentalt i ett fritt, liberalt samhälle att människor får tro vad de vill - oavsett vad majoritetssamhället anser.

Att anse att flickor som inte bär slöja kommer – eller åtminstone riskerar att komma – till helvetet, må vara en sådan lära. Men då skall vi komma ihåg att man kan hitta läror även i kristna kyrkor, som på liknande sätt kan uppfattas som stötande av det omgivande, sekulariserade samhället.

Vad är det mer exakt som är upprörande i uttalandet – att en 12-årig flicka kan hamna i helvetet om hon inte bär slöja – som inte är "acceptabelt"? Vore det "acceptabelt" om en predikant hävdade att den som sex före äktenskapet eller onanerar kommer till helvetet? Vore det acceptabelt att hävda att det visserligen är en synd för en flicka att visa håret, men inte så allvarlig att den leder till helvetet? (Det kanske räcker med en stund i skärselden??) Eller är det kanske själva föreställningen om ett helvete som är oacceptabel? Eller att tolvåringar skulle kunna hamna där?

Om man anser att uttalandet i artikeln diskvalificerar en religiös organisation från att få bidrag, tycker jag man kan avkräva en redogörelse för vilka religiösa uppfattningar som är godkända för statligt stöd, och vilka som inte är det. Även många svenska kyrkor kan ju ha tämligen "politiskt inkorrekta" ståndpunkter när det gäller bl.a. könsroller och sexualitet. Jag har känslan av att vi kommer att få många fall där frågan om vad som är en "acceptabel" ståndpunkt ur statens och det sekulariserade majoritetssamhällets ögon ställs på sin spets om vi börjar se över stödet till trossamfunden.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar