torsdag 4 maj 2017

KDU:s problematiska fokusering på islamism

KDU har tydligen gjort det till en fråga att bekämpa islamism. Självklart ingår det i ett partis uppdrag att bekämpa sådana åsiktsriktningar som är oförenliga med partiers värdegrund. I synnerhet när det är fråga om åsiktsriktningar som förkastar vår liberala demokrati. Men jag menar att det finns ett problem med att ensidigt fokusera på just islamism på det sätt KDU gör – i synnerhet om man inte klart fokuserar på vad som menar därmed.

Rashid Musa, Ordförande i Sveriges Unga Muslimer, kritiserar KDU:s kampanj. Det är en hel del tankegångar och formuleringar man kan kritisera i artikeln, men en viktig sak framhåller han:
För det andra så finns det ingen definition på vad KDU menar med islamism. Begrepp som islamism, islamisering, fundamentalism och radikalisering används idag slentrianmässigt utan några förklaringar på vad som egentligen menas.
Exakt. Man kan jämföra med epitet som "rasism" eller "fascism", som vänstern ofta använder urskiljningslöst om alla möjliga grupper de ogillar. Det räcker att kritisera mångkultur eller invandringspolitik för att man skall bli "rasist" i vissa människors ögon. Detta har varit hämmande för debatten. På samma sätt räcker det med att man företräder någorlunda traditionella religiösa värderingar för att man skall bli betraktad som "fundamentalist".

KDU:s ordförande skriver ett svar till Musa, där han preciserar vad som avses med "islamism": "Islamism är en gemensam beteckning för extrema, politiserade former av islam. Gemensamt för dessa är att de anser att staten ska underställas Allah, eller mer specifikt de sharialagar som de menar att han har skapat."

Låt oss titta närmare på denna definition.
Är det ett problem om en rörelse är "extrem"? Ja, om man med "extrem" menar något i stil med "våldsbejakande", så är det ett problem, Givetvis måste samhället bekämpa sådana rörelser och idéströmningar. Detta oavsett om det rör sig om sekulära eller religiösa rörelser.

Är det ett problem om en rörelse anser att staten skall underställas Gud, eller någon form av religiös lagstiftning? Detta är en lite mer komplicerad fråga. Det är farligt om vi låter religiösa organisationer *direkt* kontrollera den politiska maktapparaten, genom att t.ex. prästerskapet måste godkänna t.ex. lagar eller politiska kandidater. Däremot kan religionen indirekt påverka politiken. Politiska åsikter bottnar alltid i någon form av värdegrund – som kan vara religiös eller sekulariserad. För alla människor som tror på Gud är Gud den yttersta moraliska måttstocken, och det är ofrånkomliga att detta indirekt kan påverka ens etiska eller politiska ställningstagande. Ta frågor som t.ex. abort, samkönade äktenskap eller söndagsöppna butiker. En stor del av det konservativa motståndet mot dessa företeelser i västvärlden torde komma från människor med en religiös världsbild. Även om t.ex. ett förbud mot samkönade äktenskap inte öppet torgförs som en form av religiös lagstiftning, är det ju troligt att ett sådant förbud skulle stödjas av just sådana grupper som har en konservativ religiös världsbild. Skulle det ändå vara ett sätt att underordna staten en religiös lag? Skulle t.ex. Kristna Värdepartiet eller delar av Republikanerna i USA räknas som extrema rörelser i KDU:s världsbild?
Mycket av det som KDU föreslår kan säkert vara rätt i sak. Men jag tror att – i synnerhet när det gäller "känsliga" ämnen – måste man tänkta på inte enbart på vad som framförs, utan även på hur det framförs. Politiska partier – och kanske i synnerhet deras ungdomsförbund – har som uppgift inte enbart att lägga fram konkreta politiska förslag, utan även att forma den mer långsiktiga debatten. Genom att fokusera på extrema former av just islam, riskerar KDU att skrämma iväg vissa väljare från Kristdemokraterna, som annars hade kunnat attraheras av partiets politik i många frågor.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar