lördag 6 maj 2017

Slöjor och diskriminering

Diskussionen om den muslimska slöjan har återigen tagit fart, då en muslimsk kvinna nekats anställning på SAS eftersom hon bar slöja. En del har hävdat att kvinnan har blivit diskriminerad. Andra har försvarat SAS och sagt att de har rätt att sätta upp klädpolicyer, och att de som inte kan ställa upp på dessa inte kan kräva att få jobba där.

Man kan försvara SAS utifrån en principiell marknadsliberal hållning. Ett anställningsavtal är ett fritt kontakt mellan två parter, och den som inte kan acceptera villkoren får söka sig någon annanstans. En principiell marknadsliberal måste även försvara rätten för t.ex. en muslimsk arbetsgivare att kräva muslimsk klädsel av sina anställa.

Jag misstänker att många av dem som försvarar SAS inte gör det för att de är principiellt marknadsliberala, utan för att de ogillar islam (eller religion i allmänhet), eller åtminstone ogillar att folk i vissa sammanhang offentligt manifesterar sina religiösa övertygelser.

Jag tycker att privata arbetsgivare bör ha ganska stora friheter att själva utforma regler på arbetsplatsen, och att neka anställning åt dem som inte accepterar reglerna. En arbetsgivare skall kanske inte få kräva vad som helst av sina anställda. Vissa gränser borde rimligtvis finnas. Jag är inte helt säker på om rätten att förbjuda eller påbjuda religiösa attribut bör ingå i arbetsgivarnas friheter. För en idébaserad verksamhet – som ett trossamfund eller ett politiskt parti – är det självklart att de kan ställa krav på deras anställda måste ställa upp på den tro eller de värderingar som gäller inom verksamheten. En kyrka har t.ex. rätt att ställa krav på att de som anställs som t.ex. präster delar kyrkas lära och följer kyrkans moralisk normer.

Det blir lite mer komplicerat när vi har att göra med "vanliga" affärsverksamheter. Man kan tycka att det är rimligt med t.ex. vissa lagar mot diskriminering, eller att det finns vissa gränser för vad en arbetsgivare kan kräva av sina anställda. Men låt oss, åtminstone för resonemangets skull, anta att en arbetsgivare har rätt att bestämma i vilken mån religiös klädsel får förekomma på arbetsplatsen. En arbetsgivare skulle då kunna neka att anställa en kvinna med hijab, och den kvinnan fick helt enkelt se sig om efter ett annat jobb.

Men nu kommer vi till en ytterligare aspekt av marknadsekonomin. Allmänheten kan nämligen använda sig av sin konsumentmakt, och bojkotta de företag de ogillar. Om en butik har som policy att inte anställa personer med hijab – då kan muslimer (och andra, för den delen), välja att handla någon annanstans.

Om man utifrån ett marknadsekonomiskt perspektiv vill försvara SAS rätt att välja bort slöjbärande kvinnor, då måste man även försvara rätten för slöjbärande kvinnor – och dem som sympatiserar med dem – att välja bort SAS.

Av detta följer att de marknadsliberala argumenten inte kan tillämpas när det gäller offentligt drivna verksamheter. I ett tidigare inlägg om samvetsfrihet inom vården, hävdade jag att argumentet att "den som väljer att arbeta som barnmorska måste acceptera arbetsbeskrivningen" inte är tillämpligt när vi har en tvångsfinansierad verksamhet som sjukvården. Om en vårdgivare skall kunna tvinga någon att medverka vid aborter, då vill jag ha möjlighet att välja bort den vårdgivaren. Liknande resonemang borde kunna tillämpas även i frågan om slöjbärande. Om man skulle förbjuda t.ex. statligt anställda att bära slöja, kan man inte motivera detta med att "anställningen är ett fritt kontrakt, om du inte gillar villkoren får du jobba någon annanstans". De som ogillar ett sådant förbud har nämligen ingen möjlighet att välja bort staten. (Ja, det skulle väl vara om man flyttar till ett annat land. Jag blir mer och mer övertygad om att man som troende väl snart är tvungen till detta...)

Därför är det även rimligt att man t.ex. inom det obligatoriska skolväsendet, eller inom militären i ett land med värnplikt, tar hänsyn till olika kulturellt eller religiöst betingade önskemål när det gäller sådant som kläder eller mat. Åtminstone så långt det är praktiskt möjligt, och inte innebär orimliga merkostnader.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar