torsdag 15 juni 2017

Varför är folk mer rädda för terrorism än för trafikolyckor?

Är det värre att drunkna i ett badkar än att dö i ett terrordåd? Diskussionen har tagit fart efter det senaste tragiska terrordådet i Stockholm. Det är en viktig diskussion. Man kan tycka att det är att "relativisera" terrorismen, när man påpekar att risken att dö i ett terrordåd är mycket mindre än många andra, mer vardagliga faror här i livet. Men så länge strävan att skydda oss mot terrorister för med sig kostnader av olika slag, är det nödvändigt att sätta in dessa kostnader i ett sammanhang.

Förutom direkta monetära kostnader för polisarbete, riskerar strävan att skydda oss från terrorism – om den inte vägleds av förnuft och proportioner – att leda till inskränkningar i olika demokratiska fri- och rättigheter, eller att vissa grupper kollektivt skuldbeläggs. Därför är det viktigt med en principiell diskussion kring terrorism i förhållande till andra former av olyckor och katastrofer som vårt samhälle kan drabbas av, och vilka kostnader vi är beredda att acceptera för att förhindra dessa. Hur långt är vi beredda att gå för att skydda samhället från terrordåd? Är ett förlorat liv i ett terrordåd värre än ett förlorat liv i en trafikolycka?

Man kan hävda att terrordåd är värre än t.ex. trafik- eller drunkningsolyckor, just eftersom terrorister har som uppsåt att krossa vårt västerländska samhälle. Därför är det legitimt att folk är extra rädda för terrorister. Vi kan inte jämföra en olyckshändelse med folk som hänsynslöst slaktar oskyldiga till höger och vänster. 

Detta resonemang är både rätt och fel. Händelser kan bedömas på olika sätt. Man kan bedöma dem efter deras resultat, och man kan bedöma dem efter de intentioner eller motiv som ligger bakom dem. Det är två olika måttstockar, som kan vara relevanta i olika sammanhang. Ser man till vilka intentioner som ligger bakom, så är det klart att en terrorist som har ihjäl någon har ett värre syfte, än en person som av oaktsamhet råkar ha ihjäl någon. När man i en rättegång bedömer vilket straff en handling bör få, är det rimligt att man tar hänsyn till vilka motiv som ligger bakom en handling. 

Frågan blir lite mer komplicerad om vi betraktar den ur andra perspektiv. Borde jag som individ vara mer rädd för att råka ut för en trafikolycka, än för ett terrordåd? Borde jag lägga ner mer energi eller planering på att försöka undvika terrordåd, än trafikolyckor? Även om de senare utgjord en statistiskt större risk? Bör jag i första hand försöka minimera risken att jag dör, eller spelar det någon roll hur jag dör?

Min spontana reaktion är nog att det inte spelar någon roll för mig hur jag dör. Dör jag så dör jag. Blir jag överkörd av en lastbil så är det lika hemskt för mig om det är olyckshändelse, som om någon kör på mig med vett och vilja. Jag ser ingen anledning till att jag skulle vara mer orolig för det ena, än för det andra. Att det må vara mer "acceptabelt" att dö i en ren olyckshändelse, än om ont uppsåt skulle ha varit inblandad, torde för mig vara en klen tröst. 

Ett annat skäl för att betrakta terrordåd som värre än olyckor, är att terrorism sprider en känsla av obehag eller rädsla bland befolkningen, på ett sätt som trafikolyckor eller andra olyckor inte gör. Nu kommer vi inte på ett generellt problem, nämligen att vad folk är rädda för, eller känner obehag inför, långt ifrån alltid stämmer överens med den statistiska sannolikheten att råka ut för olika saker. Detta kan vi se på många områden. Ett exempel som kommer upp är kärnkraften. Som få andra energikällor har kärnkraften varit politiskt kontroversiell. Kärnkraftförespråkare kan hävda att många andra energislag statistiskt sett är mycket farligare. Ändå tycks det vara just kärnkraften som folk är rädda för.

Det tycks som om våra rädslor inte alltid är grundade på objektiva riskberäkningar, utan snarare på instinkter. Just när det gäller rädslan för terrordåd misstänker jag den bottnar i att vi har lättare för att låta oss beröras av enskilda, dramatiska händelser, än av statistiska aggregat. Ett fåtal människor som dör under väldigt dramatiska omständigheter kommer att påverka oss mer, än många människor som dör under mer "normala" omständigheter. 

Frågan är då hur politikerna bör göra. Om folk är mer rädda för X än för Y, borde politikerna ta hänsyn till detta, även om rädslan inte är rationellt grundad? Eller borde politikerna tålmodigt försöka förklara för medborgarna hur det verkligen förhåller sig? Visst kan jag själv säker känna obehag inför att göra vissa saker, även om jag på ett intellektuellt plan kan förstå att sakerna i fråga statistiskt sett är väldigt ofarliga. Men jag det faktum att jag känner obehag, kan vara ett skäl för mig att avstå. Men samtidigt, om man är beredd att tumma på grundläggande rättsstatliga principer (genom att t.ex. hålla folk frihetsberövade utan rättegång, på grundval av vaga indikationer, eller om man sätter in sanktioner mot folk enbart för att de uttryckt radikala åsikter) just för att folka skall "känna sig trygga", har man då inte gått lite för långt?

Jag har inte alla svar på dessa frågor. Men eftersom jag är en stark vän av demokratiska och rättsstatliga principer, tycker jag de är väldigt viktigt att vi ställer dem. Politiska förslag som riskerar att kompromissa med demokratiska fri- och rättigheter, urholka den personliga integriteten eller ställa grupper mot grupper, måste alltid vara föremål för en nykter debatt. De får inte antas på känslomässiga grunder.